Högtalarna är den del i ljudsystemet som för det mesta påverkar återgivningen mest. Därför bör man lägga stor vikt att välja rätt högtalarsystem till den lokal eller det område man vill täcka. I PA sammanhang handlar det oftast om att täcka stora ytor med jämn och tilräcklig ljudnivå. För att detta ska kunna uppnås handlar det ofta om att få en placering av högtalarna tillräckligt högt för att inte "spela öronen av" dom som befinner sig nära, och samtidigt kunna spela så högt så att ljudtrycket räcker bort till bakersta delen av området. Oftast använder man sig av någon möjlighet att rikta ljudet från lådan, eftersom man oftast har en scen eller liknande i närheten av högtalarna. Skulle man använda sig av rundstrålande ljudkällor skulle högsta ljudnivån förmodlingen bli på scenen, och det vill man inte. De vanligaste sätten att åtsakomma riktade ljudkällor är olika hornkonstruktioner och kopplingsegenskaper mellan ljudkällor. Horn fungerar bra på högre frekvenser men blir lite problematiskt vid lägre frekvenser p.g.a. våglängder som gör hornen fysiskt mycket stora.

Hur fungerar det då med t.ex. Nexo PS lådor ? Lådan har en lf-driver monterad i en basreflex låda och en hf-driver monterad i ett assymetriskt horn. Det är inte en så dum konstruktion eftersom man med det assymmetriska hornet erhåller bra täckning i bredd närmast högtalaren, samtidigt som den blir smal om man kommer över lådan i vertikalled. I och med detta så når man långt och får bra täckning nära lådan. Det enda man ska tänka på är att lådan ska placeras högre än publiken och, beroende på sluttning i salongen, lutas frammåt.

Men större system typ Nexo Alpha då ? Tja, där har man inte fördelen med ett asymmetrisk horn utan den spelar lika högt och lika långt åt alla håll inom spridningsområdet. Fördelen med systemet är att man har fungerande horn längre ner i frekvenserna, så möjligheten att rikta ljudet blir bättre. Idealplaceringen är ofta högt flygna (hängda i taket ) lådor med någon form av s.k. downfill för de närmaste publikplatserna. Tack vare den begränsade och exakta spridningen kan man bygga stora kluster med förutbestämnd täckningsyta.

Linearray då ? Jovars, modeord av rang. Alla tillverkare gör linearrayer vare sig dom är bra eller dåliga. Principen har funnits länge. Om man tittar in i en gammal kyrka eller samlingslokal hittar man ofta gamla pelarhögtalare. Linearray system bygger på samma principer som dom. Det är det andra sättet att skapa en riktad ljudkälla. Man använder sig av principen att två likadanna ljudkällor samverkar och uppträder som en ljudkälla. Detta inträffar om avståndet mellan dessa och frekvensen (våglanden) stämmer överens. Detta är ett fenomen som man kan lätt testa med två högtalara placerade nära varandra. Den ärrade ljudteknikern fäller nån kommentar om att "Dom kopplar runt 450Hz...". Då har man fått en kraftig lob på ett ganska smalt frekvensområde tack vare dessa principer. Samtidigt får man utsläckning utanför "loben" på samma frekvenser. Det man gör i linearrayklustret är samma sak men högtalarlådorna har optimerats för att kunna samverka på nästan hela örats frekvensområde. Man ska komma ihåg att denna optimering är mycket svår att göra och få tillverkare har gjort riktigt bra system. Fördelarna är att vid normala arenor och den typen av lyssningsrum kan man uppnå väldigt exakt avgränsad täckning. Ett måste är att man nogrant beräknar täckningsområdet, högtalarplaceringen och vinklingen av och inom klustret. Nogranhet ner på en tiondels grad är ingen ovanlighet i dessa samanhang.